När skoldebatten endast pendlar mellan vinstförbud och postmoderna läroplaner misslyckas den att belysa marknadsstyrningens ödesdigra konsekvenser. Det här fallet är ett klockrent exempel på detta dock och värt att informera om. En stor vinstdrivande koncern ansöker om att starta en stor skola, över 500 elever, i centrala Eskilstuna. Noteras bör att det redan finns nybyggda skolor i centrala Eskilstuna och att prognosen framöver tyder på minskade barngrupper men tillräckligt med platser i det befintliga skolbeståndet. Eftersom det finns fri etableringsrätt och eftersom skolinspektionen brukligen kör över eventuella nejröster från kommunen tillåts skolan starta ändå. Vi kan notera att kommunpolitikerna röstade ja för etableringen, vilket är ett bra exempel på deras oförmåga att ta ansvar för skolan (som jag skrivit om tidigare)
När 500 elever försvinner från de omkringliggande skolorna handlar det om en handfull elever från varje skola, kanske några från varje klass. Men de kommunala skolorna har redan en ansträngd ekonomi och sparbeting på halsen samt har genomgått flera år med besparingar och nedskärningar som drabbat skolornas verksamhet. Varje elev som försvinner tar med sig sin elevpeng, men de fasta kostnaderna för personal och lokaler kvarstår. Ingen skola kan lägga ned en klass, hyra ut klassrummet och säga upp läraren, men de flesta får mindre intäkter. Med andra ord skapas ett ekonomiskt underskott i en redan ekonomiskt ansträngd verksamhet till följd av nyetableringen per automatik. Här spelar det ingen roll om läroplanen är postmodern eftersom vi pratar om den ekonomiska verkligheten som skolmarknaden skapar för våra barn och lärarna som kämpar för att undervisa dem. Det spelar heller ingen roll om skolkoncernen är en koncern, en vinstdrivande friskola eller en ideell stiftelse skola. Pengarna sipprar likaväl med varje enskild elev. Noteras bör att kommunen har skolutbudsansvar gentemot sina invånare. Den måste ha lite överkapacitet i skolorna ifall en friskola lägger ned för att det inte var tillräckligt lönsamt eller går i konkurs, eller om det skulle bli en oförutsedd ökning invånare i kommunen.
När kommunala skolan helt plötsligt får lite mindre pengar att röra sig med finns det två alternativ. Det ena är att spara – och det kan man antingen göra genom större klasser (grattis alla) eller genom nedskärning av personalkostnader. Brukligen försvinner kringtjänster som underlättar skolvardagen för eleverna, specialpedagoger och speciallärare, kuratorer, skolbibliotekarien, tjänster tillsätts inte när folk går i pension, obehöriga lärare (som är billigare) anställs, och behöriga lärare får sätta betyg på fler ungar eftersom de är de enda som får göra det enligt lag: alltså mer jobb. Andra kostnader kan också försvinna, som kvalificerade läromedel – då lärare uppmuntras göra egna medel istället, skolbiblioteket bantas, man sparar in på material i exempelvis slöjd och idrotten osv osv. Elevhälsan centraliseras kanske. En alltigenom lite sämre skolverksamhet med andra ord är resultatet av skolmarknaden.
Det andra alternativet är att gå med ekonomiskt minus. Och det är faktiskt inget alternativ – våra politiker har varit väldigt tydliga med att ingen ska överskrida sin budget. Men om det nu inte går att undvika minus, om någon eller ett par skolor skulle dra över sin budget trots att man bytt ut rektorn och trots att man försöker sitt bästa att lösa problemen i arbetslaget – ja då måste ju kommunen täcka förlusten. De pengarna som skjuts till i det ekonomiska hålet blir då betraktade som tillägg på kommunala skolornas skolpeng, vilket i sin tur ökar skolpengen också till friskolorna trots att de inte burit de ökade kostnaderna som faktiskt lett till behovet av ökade medel i kommunala skolan. De får helt enkelt en liten bonus på skolpengen – och när den bonusen tillfaller vinstdrivna koncerner, ja då vet ni vart de pengarna drar. Till exempel till utländska riskkapitalister, eller bara i utdelning till den enskilda ägaren, eller till koncernernas utbyggnad i andra länder där man faktiskt inte tillåter vinstdrift, eller till fd. politiker som av någon anledning finns i överflöd bland ägare och i styrelserna. Eventuellt kan de finansiera raden advokater som stämmer kommunerna på extra skolpeng när de rean går back, som ser till att konkursbo till skolor som sedan länga slutat finnas får sina extra pengar eller till administrativa enheter som sitter centralt på koncernerna med det enda uppdraget att ansöka om diverse riktade statsbidrag. Det är i alla fall inte alls säkert att de kommer till eleverna som går på deras skolor.
Så fungerar skolmarknaden i ett större perspektiv. Vi vet sen tidigare att den leder till ökad segregation, minskad likvärdighet och eskalerande glädjebetyg. Vinstuttagen må sticka i ögonen (det gör de) men fri etableringsrätt, skolpengssystemet, skolvalets utformning, koncerndriften, effektivitetsjakten, dokumentationsbehovet som uppstår till följd av behovet av att reglera ett genomkorrupt system och ständiga försämringar av lärarnas arbetsmiljöer – vilket i sin tur matar lärarbristen, är ett ännu större problem.
Så grattis Eskilstuna. Verkligen. Grattis.
Jag vill verkligen uppmana er att läsa på mer om skolmarknaden. Jag har själv lärt mig mycket av Tankesmedjan Balans (Åsa Plesner och Marcus Larsson) som ägnat de senaste åren åt att informera om dess negativa konsekvenser. De har nyligen utdelats Ohlinpriset för sina folkbildningsinsatser.
Gunnlaugur Magnússon 